”Bolero är ett av 1900-talets mest kända musikaliska verk, komponerat av den franske kompositören Maurice Ravel 1928. Verket, som ursprungligen var tänkt som en balett, har blivit en musikalisk symbol för modernism och experimentell komposition.

Maurice Ravel fick i uppdrag att skapa en balett av den enastående ballerinan Ida Rubinstein. Tonsättaren bestämde sig för att skriva något ovanligt: ett verk med en enkel rytmisk och melodisk struktur som gradvis skulle öka i intensitet. Det var denna idé som låg till grund för Bolero – en oföränderlig melodi som upprepas genom hela verket, men som instrumenteras och utvecklas på olika sätt varje gång, vilket skapar en effekt av känslomässig upphöjdhet. ”Bolero är baserad på den spanska folkdansen med samma namn, men Ravel ändrade den traditionella strukturen avsevärt och skapade ett musikstycke som inte har den vanliga utvecklingsformen. Melodin upprepas 18 gånger och orkesterns instrument ansluter sig gradvis, vilket skapar en kontinuerlig ökning av intensiteten.

Den ursprungliga produktionen av baletten till musiken av Bolero ägde rum 1928, kort efter premiären av det musikaliska verket. Ida Rubinstein gjorde själv titelrollen vid balettens premiär på Opéra Garnier i Paris.

Koreografin för denna produktion skapades av Bronislava Nizhynska, en känd ballerina och koreograf. De första versionerna av baletten var mer i linje med den klassiska danstraditionen, men musiken krävde ett okonventionellt förhållningssätt.

En särskild plats i den rika historien av Bolero-produktioner intar den version som skapades av den enastående ukrainska koreografen Anatoly Shekera. Hans produktion, som sattes upp 1985 på Taras Shevchenko National Academic Opera and Ballet Theatre of Ukraine, är en av de mest framstående tolkningarna av verket i Östeuropa. Shekera, som var en erkänd mästare på den ukrainska balettscenen, lyckades hitta ett nytt sätt att närma sig Ravels musik genom att kombinera traditionerna från den ukrainska balettskolan med de modernistiska intonationerna i Bolero. Hans tolkning syftade inte bara till att förmedla musikens dramatiska utveckling, utan också till att visa hur varje element i danskompositionen gradvis ”exploderar” tillsammans med musiken.

I Chéqueras version lades huvudvikten vid dansensemblens kollektiva kraft. Han byggde upp koreografin på ett sådant sätt att dansarna tycktes bli en del av en enorm mekanism som ständigt rörde sig framåt, vilket återspeglade den kontinuerliga rytmen och uppbyggnaden i Ravels musik. Shekera skapade en känsla av hypnotisk effekt när dansensemblen var i ständig rörelse, vilket gav intrycket av att scenen levde med musiken. Detta framhävde verkets dramatik och djupa känslomässiga innehåll.

Shekeras uppsättning av Bolero blev oerhört populär i Ukraina och uppmärksammades internationellt. Den utmärkte sig inte bara för sin sofistikerade framförande-teknik utan också för sin känslomässiga intensitet, som framhävde musikens kraftfulla dynamik. Den här tolkningen förde in den ukrainska rösten i den globala dialogen kring Bolero och fortsatte traditionen med att tolka den på nya nivåer och visade hur Ravels musik kan öppnas upp från nya vinklar i dans.